Ingrid Vang Nyman - tecknaren som gav oss bilden av Pippi Långstrump

1945 kom Pippi Långstrump ut på Rabén & Sjögrens förlag. Det var upptakten till Astrid Lindgrens stora och framgångsrika författarskap. Bilderna i boken var tecknade av en då 29-årig danska, Ingrid Vang Nyman. I texten gav Astrid Lindgren en utförlig beskrivning av hur Pippi ser ut, och den följde Ingrid Vang Nyman troget. Det var emellertid så övertygande och självklart gjort att man kan hävda att det är Ingrid Vang Nyman som har gett oss BILDEN av Pippi Långstrump, en av våra mest omtyckta och klassiska hjältinnor. Helt säkert har Ingrid Vang Nymans bilder haft en avgörande betydelse för Pippi-figurens popularitet och genomslagskraft. 

Pippi var inte Ingrid Vang Nymans debut som illustratör, hon hade gjort bilder till några andra böcker för barn året innan. Framgången med Pippi innebar inte heller något stort genombrott för Ingrid Vang Nyman på samma sätt som den gjorde för Astrid Lindgren. Tvärtom är hon häpnadsväckande okänd. Kontrasten är slående till den uppmärksamhet som senare kommit andra illustratörer till Astrid Lindgrens böcker till del. Exempelvis har Ilon Wikland och Björn Berg med rätta fått mycket beröm för sina bilder.

Något nytt i den svenska barnboksbilden 

Bläddrar man i barnböcker från 40-talet möts man framför allt av idylliska eller romantiska bilder. Ingrid Vang Nyman förde in något nytt i den svenska barnboksbilden. Ett sakligt osentimentalt tonläge, välgörande fritt från all inställsam gullighet. Att bilderna är rättframma och sakliga innebär aldrig att de blir tråkiga, tvärtom är de ofta humoristiska. Många bilder är också på ett märkligt sätt poetiska och stämningsfulla. 

Bilderna är skenbart enkla och konstlösa. I själva verket var Ingrid Vang Nyman en mycket skicklig och medveten konstnär. Hennes linjer är säkert och kraftfullt dragna. Hon kunde kombinera en respektlös nonchalans med ett omsorgsfullt och kärleksfullt detaljarbete. Hon hade också en stark känsla för grafiska kvaliteter i de svartvita bilderna. Hennes bilder är personliga och man känner omedelbart igen dem. 

Typiskt danskt

Det har berättats mig att det fanns "något typiskt danskt" i Ingrid Vang Nymans bilder. Vid den tiden framträdde en intressant dansk illustratörstradition med helt andra utgångspunkter än vår svenska. I den danska spelar samtidskonsten en viktigare roll. Hos oss fanns en specifik "sagotradition" där namn som Elsa Beskow, Jenny Nyström, John Baner var förgrundsfigurer. Ingrid Vang Nymans inflytande gör sig alltjämt gällande hos svenska barnboksillustratörer. De som är tongivande nu har själva vuxit upp med hennes bilder. Det skulle inte förvåna mig om framtida forskare kommer att slå fast att den tradition av illustratörer vars bilder är allt annat än gulliga såsom t ex Eva Lindström, Cecilia Torudd och inte minst Gunna Grähs, har Ingrid Vang Nyman som utgångspunkt.

Att det har varit så tyst om Ingrid Vang Nyman kommer troligen sig av att hon aldrig lyckades slå igenom helt som illustratör. Det berodde i sin tur på att hon inte var särskilt lyckosam i sitt förhållande till bokförlagen. Delvis var detta sannolikt ett uttryck för den konflikt som var inbyggd i rollen som barnboksillustratör. Vid den tiden hade illustratörer utomordentligt låg status inom förlagsvärlden. Ingrid Vång Nyman tog sina illustrationsuppdrag på stort allvar och hade hög ambitionsnivå - även barn skulle erbjudas bilder av hög konstnärlig halt och substans. Hon var väl medveten om sina konstnärliga förtjänster och sin särart. Uppenbarligen kände hon sig många gånger nedvärderad och hon försökte förgäves hävda sig bland annat genom höga, ibland orealistiska, ekonomiska anspråk. Uppenbarligen fann förlagen henne svår att ha att göra med. De psykiska besvär som berörs längre fram i texten spelade säkert också en roll. 

Som ett exempel på illustratörernas låga status inom förlagsvärlden kan nämnas att det inte ens kom an på författarna att ha synpunkter på val av illustratörer. Att Ingrid Vang Nyman kom ifråga för Pippi Långstrump var ett lika framsynt val från Rabén &• Sjögrens förlag sida som satsningen på Astrid Lindgren. Astrid Lindgren var inte ens tillfrågad. 

En hel rad böcker med Pippi i olika tappningar

För Ingrid Vang Nyman var framgången med Pippi upptakten till några goda år som illustratör i Sverige i slutet av 40-talet. En hel rad med böcker med Pippi i olika tappningar kom mellan 1945 och 1959. Först kom de tre berättelsesamlingarna Pippi Långstrump (1945), Pippi Långstrump går ombord (1946), och Pippi Långstrump i Söderhavet (1948). Det var små knubbiga volymer med svartvita teckningar. 

Samlingsvolymen Boken om Pippi Långstrump där merparten av berättelserna från de tre böckerna återfinns, kom 1952. Ingenting av det ursprungliga bildmaterialet har återanvänts utan allt var nytecknat. Det mest iögonfallande är sju uppslagsstora färgbilder. Dessa kompletteras av mängder av mindre bilder fördelade över hela boken.

Det är intressant att se hur Ingrid Vang Nyman har gått tillväga vid denna omillustrering. Det är samma text och samma händelser det är fråga om. Jämfört med första upplagan är bilderna motivmässigt något förenklade och stiliserade. Småbilderna är i tvåfärgstryck, utöver svart används en "ljus bränd sienna"-nyans som passar bra till Pippis hår och lyfter fram bildernas dekorativa kvaliteter.

1969 gavs de tre ursprungliga böckerna ut i ett annat utförande, större sidformat och färre antal sidor. Bilderna från första upplagan återkommer i regel förstorade, kompletterade med en guldockra färg. Färgsättningen är inte gjord av Ingrid Vang Nyman, den kom till efter hennes död. Några bilder är något ändrade med hänsyn till färgläggningen på ett sätt som Ingrid Vang Nyman kanske skulle gjort annorlunda, Här och var fick exempelvis grafiskt mycket uttrycksfulla svartvita mönster utgå till förmån för mera obestämda färgade mönster. 

Jag tycker inte färgen är direkt vacker men det är onekligen ett smart färgval. Den är neutral i den meningen att nästan vilka bildelement som helst kan färgläggas med den utan det blir orimligt - Pippis hår likaväl som herrbyxor och buskar! Färgnyansen är också lagom mättad för att inte förta originalbildernas granska kvaliteter. 

Några stora och små bilderböcker kom också mellan 1947 och 1950. En alldeles underbar bok, Känner du Pippi Långstrump? från 1947, kom sedan i fler upplagor. Märkligt nog har färgerna kraftigt förvanskats i upplagan från 1960. Jämför man den upplagan med den ursprungliga, tror man inte sina ögon. Ingen färg är lik den ursprungliga. Speciellt har man misslyckats med gröna färger som ska spela en viktig roll i bl a rumsgestaltningen. Bilderna framstår därför som egendomligt livlösa och platta. I en upplaga från 1999 är färgerna bättre men vissa bilder har beskurits hårt.

1957-59 kom en svit Pippi-anekdoter i tecknad serieform. Först trycktes de i barntidningen Klumpe Dumpe, därefter i egna volymer 1969-71. Pippi har här ändrat utseende något, hon är knubbigare och mer schematiskt tecknad. Detta berodde inte på att Ingrid Vang Nyman hade tappat förmågan utan det var en anpassning till seriemediet. Denna förändrade Pippi var förvisso omstridd och omdiskuterad men Ingrid Vang Nyman visste vad hon gjorde och hon ansåg att denna förändring var nödvändig. 

Kajsa Kavat och Bullerbybarnen 

Ingrid Vang Nyman illustrerade utöver Pippi även andra verk av Astrid Lindgren. Hon gjorde illustrationerna till den samling av berättelser Kajsa Kavat och andra barn som kom 1950. Dessutom de tre böckerna om Bullerbyn. (1947 Alla vi barn i Bullerbyn, 1949 Mera om oss barn i Bullerbyn och 1952 Bara roligt i Bullerbyn). När en samlingsvolym skulle ställas samman 1960 stod det klart att antalet bilder i de ursprungliga böckerna var för litet för att det skulle bli en riktigt attraktiv bok. Då var Ingrid Vang Nyman död och valet föll på Ilon Wikland att nyillustrera boken.  

Det är naturligtvis lockande att göra en jämförelse. I Bilden i Barnboken har Lena Fridell gjort en rolig studie och jämfört de bådas bilder. Hennes huvudintresse ligger på hur samspelet mellan barn och vuxna skildras. Hon konstaterar att de vuxna personerna i berättelserna förekommer sällan i båda tecknarnas bilder. Hon karaktäriserar de båda illustratörerna på följande sätt: "Wiklands kännemärke i Bullerby-illustrationerna är en dekorativt idyllisk verklighetsåtergivning av närmast förtingligande art: barn och föremål skildras på samma förälskat "gulliga" vis och bilderna inbjuder till identifikation och längtansfull inlevelse. Den idealisering av "livet på landet förr i tiden" som finns i Astrid Lindgrens text förstärks av Wiklands bilder - de förebådar den nostalgivåg som under 1970-talet drar genom den kommersiella samtrycksbilderboken. Vang Nymans bilder är mera expressiva än deskriptiva; de ackompanjerar texten men markerar en viss distans till den. Den betonar mera de humoristiska dragen än de idylliska." En träffsäkert formulerad iakttagelse som kan gälla för hela Ingrid Vang Nymans barnboksproduktion. 

Pippi Långstrump har översatts till många språk. I många länder har man då enligt tradition och praxis nyillustrerat böckerna. I En bok om Astrid Lindgren utgiven i samband med författarinnans 70-årsdag (Svenska Barnboksinstitutet/Rabén & Sjögren 1977) har Susanne von Essen skrivit en uppsats, "Hur Astrid Lindgren blivit illustrerad", i vilken en rad för oss osannolika Pippi-figurer passerar revy.  

Bullerbyböckerna har också översatts till många språk, i många av dessa översättningar har Hon Wiklands bilder använts. Ingrid Vang Nymans kärva rustika bilder har tydligen inte haft det lätt på "exportmarknaden ".  

Vad kan man hitta av Ingrid Vang Nyman idag? 

Utöver det som hon gjorde till Astrid Lindgrens böcker? Inte mycket, de flesta böcker som hon medverkat i finns i bästa fall i bibliotekens magasin eller antikvariats-bokhandeln. Så lär det förbli. Hennes bilder står sig alltjämt- de är fortfarande levande och friska, men tiden har ibland farit hårt fram med de omgivande textmassorna. 

Historia och folklivsforskning

Ett undantag är den svit om tre böcker av den norske författaren Bernhard Stokke som Ingrid Vang Nyman gjorde bilder till: Bjömklo 1947, Dag från skogarna och Geir den fredlöse 1949, med motiv från stenåldern resp. bronsåldern och folkvandringstiden. De kom i nytryck under 60-talet och dem kan man hitta i bibliotekens hyllor. Bilderna i dessa böcker visar på flera intressanta drag hos Ingrid Vang Nyman: De visar hennes intresse för historia och folklivsforskning. I små utsparningar i texten finns här och var bruksföremål avbildade. Detta bryter upp monotonin i textflödet och ger framställningen tidsfärg. 

Dessa små utsparningar innebar också en utveckling av själva illustrationssättet.  Tidigare förhärskande ett mönster med hel- eller halvsidesbilder som inte alltid låg i anslutning till den text som de hörde samman med. Enligt uppgift var Ingrid Vang Nyman var en pionjär i detta avseende. 

l bibliotekens magasin eller på antikvariat 

Bland de böcker som kan vara svåra att hitta kan följande nämnas. Ingrid Vang Nymans debut som barnboksillustratör lär ha varit bilderna till Jugga Jagga och Vagga Vugge av Gallie Akerhjelm som fick framgångar i en pristävling. Den kom 1946 men måste ha gjorts tidigare. Jag har hört berättas mig att stora delar av vänkretsen hjälpte till att färglägga bilder med oljepastellkritor timmarna innan "deadline".

John-Lennart Linder var en produktiv barnboksförfattare från slutet av 40-talet fram till 60-talet. En lång serie böcker kom ut på B. Wahlströms bokförlag. Tre av dessa böcker fick omslag och illustrationer av "Ingrid Nyman" (Vang uteslöts av någon anledning). Kamelresan (1948), Cirkusbåten (1949) och Titta en kamel! (1951). En bok i serien: Kamelen och sjörövaren (1950), har fått omslag och bilder av en okänd tecknare. Det är lustigt att se att den som gjort omslagsbilden försökt att ge bilden en Ingrid Vang Nyman-prägel. Hos illustrationerna inuti boken är detta inte lika tydligt.

Två böcker av Christina Alin från 1946 och 1947 handlar om en fräknig, trubbnosig och rödhårig rackarunge, Nubban till vilka Ingrid Vang Nyman gjorde omslag och bilder. Nubban har inga flätor och är inte heller världens starkaste flicka men har trots det ett tydligt släktskap med Pippi Långstrump-figuren.

Fascinerad av asiatiska och mongoliska barn 

Ingrid Vang Nyman var fascinerad av asiatiska och mongoliska barns ansikten. Det berättas att hon under en lång tid odlade en bekantskap med den japanska konsuln i Stockholm för att få tillfälle att teckna av dennes barn. I flera böcker fick hon tillfälle att odla detta intresse: I Drakfisken av nobelpristagaren Pearl Buck utgiven av Rabén &• Sjögrens förlag 1953, finns gott om bilder på kinesiska barn då handlingen utspelas i Kina. (En annan bok med samma titel och författare utgiven på Bonniers förlag 1962, innehåller en annan berättelse och en annan tecknares bilder!) 

Ett av Ingrid Vang Nymans första illustrationsuppdrag var bilder till boken Ivik den Fader löse av Pipaluk Freuchen, (1945). Boken har grönländskt motiv och Ingrid Vang Nyman visar sin djupa kännedom om eskimåernas livsvillkor. Ingrid Vang Nymans familj och släkt umgicks med den kände grönlandskildraren Peter Freuchens familj. Pipaluk var dennes dotter. 

Postumt kom Människornas land (1967). Ingrid Vang Nymans son, tecknaren Peder Nyman, verksam i Köpenhamn, renoverade en svit bilder med motiv från Grönland som Ingrid Vang Nyman efterlämnade. Han vidtalade författaren Franz Berliner, som var väl förtrogen med Grönland att skriva den text som beledsagar bilderna. Den översattes till många språk och är kanske Ingrid Vang Nymans internationellt mest spridda verk. Det blev en mycket vacker bok, som Bonniers förlag bör överväga att återutge. 1

Nu ska vi läsa 

Sin största publik fick Ingrid Vang Nyman som illustratör till den läsebok som lärde åtskilliga årgångar svenska barn läsa under 50-talet: Nu ska vi läsa delarna 1-3. Frågan är om inte bilderna i detta verk var det bästa Ingrid Vang Nyman gjort. Sidorna kryllar av vackert färgglada humoristiska små figurer som säkert gjorde läsundervisningen uthärdlig för många barn. Dessa läseböcker hade några år en 100%-ig marknadstäckning. De byggde på aktuella teorier om hur läsinlärningsprocessen bör gå till. Böckerna blev i ett slag föråldrade och omoderna efter den könsrollsdebatt som uppstod på 60-talet. De kom att fungera som symbol och måltavla för kritiken av det traditionella könsrollsmönstret. 

Beröringspunkter med Pippi

Flera av de personer som kände Ingrid Vang Nyman har berättat om beröringspunkter mellan Pippi-gestalten och Ingrid Vang Nyman själv. Det fanns framför allt en anslående yttre likhet: Hårfärgen, de hade visserligen olika frisyrer, Pippi hade flätor medan Ingrid Vang Nyman hade en mer konventionellt "hårburr", men båda var intensivt rödhåriga. Då det finns en livskraftig föreställning om hur rödhåriga kvinnliga väsen är funtade finns det anledning att uppehålla sig en smula vid detta. Rödhåriga brukar beskrivas som temperamentsfulla, äventyrslystna, orädda, självständiga samtidigt som de är spontana, varma och generösa. Inom barn- och ungdomslitteraturen lär därför påfallande många hjältinnor vara rödhåriga. Pippi är således inte ensam, men hon överträffar naturligtvis alla andra. Framför allt har Ingrid Vang Nymans släktingar berättat om att hon som ung flicka var mycket vild och pojkaktigt äventyrslysten. Många har också berättat om ett varmt, mycket generöst drag hos Ingrid Vang Nyman, likaså om hennes kvickhet och humor. Hos Pippi är detta parat med starka fysiska resurser och här finns en viktig skillnad. Ingrid Vang Nyman hade en mycket bräcklig fysik. Hennes levnadsteckning är till stora delar en sjukjournal. Med tiden fick hon också svåra psykiska problem. 

Ingrid Vang Nyman föddes 1916 som nummer ett i en systraskara på tre. Hennes far drev ett större lantbruk på södra Jylland. Fadern dog 1923 i tuberkulos. Ingrid Vang Nyman blev också smittad och fick som helt liten flicka vistas ensam långa tider på olika sanatorier. Under en period skickades hon till Italien. Ingrid Vang Nyman och hennes systrar bodde efter faderns död hos olika släktingar fram till dess modern gifte om sig 1930. 

När Ingrid Vang Nyman var 14 år inträffade vid kälkåkning en allvarlig olycka. Den förde med sig att hon fick ett skallbrott samt att hon förlorade synen på ena ögat. Det syntes aldrig på henne men kanske man kan ana det i hennes bilder. Det är inget hinder för en som tecknar att ha syn på bara ett öga när ett korrekt perspektiv ska återges. Tvärtom ser man ofta tecknare som blundar med ena ögat när det som ska avbildas granskas. Vi vet också att Ingrid Vang Nyman gjorde skickliga perspektivstudier under sin studietid. Men det behövs två ögon för att se stereoskopiskt, uppleva sakers förhållande till varandra i rummet. I Ingrid Vang Nymans bilder kan man sällan iaktta något intresse för att skapa korrekta perspektiv. Tvärtom finns en suverän nonchalans inför perspektivet, vilket många gånger bidrar till eller t o m förstärker bildens uttryck.

Hennes fallenhet och håg för att teckna och måla märktes tidigt. Vid 17 års ålder kom hon till Köpenhamn där hon först gick på en förberedelseundervisning till Konstakademin, vid vilken hon antogs som elev 1935. Hon gick några år på akademin men trivdes inte utan lämnade utbildningen och försökte därefter verka som fri konstnär.

Vid Konstakademin träffade hon Arne Nyman som var målare, tecknare och lyriker. De gifte sig 1940, sonen Peder föddes samma år. Paret flyttade till Stockholm men äktenskapet upplöstes 1944. Hon bodde kvar i Stockholm tillsammans med sonen och klarade sig på småjobb som att diska, tillverka lampskärmar etc. Genom svärmoderns familj fick hon kontakt med förlagsbranschen. Under ett par år bodde hon tillsammans med författaren och juristen Uno Eng och umgicks i Stockholms artist- och bohemkretsar.

Om Astrid Lindgren tillhörde dess kretsar är väl tveksamt men Ingrid Vang Nyman verkar ha varat god vän även med henne. Astrid Lindgren har berättat att hon och Ingrid Vang Nyman tänkte resa till USA tillsammans. Men resan blev inte av. USAs myndigheter vägrade dem inresetillstånd p g a Ingrid Vang Nymans syster Helgas politiska vänstersympatier!

Under slutet av 40- talet var Ingrid Vang Nyman mycket produktiv som barnboksillustratör. En del av det överskott som detta gav satsade hon i en grafisk utrustning. En svit med åtta mycket vackra litografier "Barn i öst och väst" trycktes 1948. 

Ingrid Vang Nymans hälsa vacklade hela tiden, långa tider bodde hon hos släktingar i Danmark. Sonen bodde mestadels också hos en av systrarna i Danmark. Utöver kroppsliga sjukdomar tillstötte psykiska besvär alltmer. 1954 flyttade hon för sista gången tillbaka till Danmark. Några nya illustrationsuppdrag kom inte. De få inkomster hon hade kom från serieversionen av Pippi Långstrump och hennes ekonomi blev allt sämre. De sista åren plågades hon dessutom svårt av sina psykiska problem. Utblottad och djupt deprimerad tog hon sitt liv Luciadagen 1959.

Böcker illustrerade av Ingrid Vang Nyman

Freuchen, Pipaluk. Ivik den faderlöse. 1945

Alm, Christina. Nubban. 1946

Warvrinsky, Annie, Peppo och hans vänner. 1946

Åkerhielm, Gallie. Jugga Jagga och Vagga Vugge. 1946

Alm, Christina. Nubban kommer igen. 1947

Ljungner, Anna. Indianhunden. 1947

Stokke, Bernhard. Björnklo. 1947

Widmark, Ulrika. Pyret och Piff planterar. 1947

Linder, John-Lennart. Kamelresan. 1948

Linder, John-Lennart. Cirkusbåten. 1949

Stokke, Bernhard. Dag från skogarna. 1949

Stokke, Bernhard. Geir den fredlöse. 1949

Widmark, Ulrika. Valfisken. 1949

Linder, John-Lennart. Titta en kamel! 1951

Buck, Pearl S. Drakfisken. 1953

Berliner, Franz. Människornas land. 1967

 

Böcker av Astrid Lindgren illustrerade av Ingrid VangNyman

Pippi Långstrump. 1945

Pippi Långstrump går ombord. 1946

Alla vi barn i Bullerbyn. 1947

Känner du Pippi Långstrump? 1947

Pippi Långstrump i Söderhavet. 1948

Mera om oss barn i Bullerbyn. 1949

Pippi Långstrump i Humlegården. 1949

Sjung med Pippi Långstrump, tillsammans med Per Martin Hamberg. 1949

Kajsa Kavat och andra barn. 1950

Bara roligt i Bullerbyn. 1952

Boken om Pippi Långstrump. 1952

Här kommer Pippi Långstrump. 1957

Pippi flyttar in. 1969

Pippi ordnar allt. 1969

Pippi håller kalas. 1970

Pippi är starkast i världen. 1970

Pippis målarbok. 1970

Mina påhitt. 1971,ill även Ilon Wikland

Pippi går till sjöss. 1971

Pippi vill inte bli stor. 1971

En bunt visor för Pippi, Emil och andra. 1978

Pippi Långstrump har julgransplundring. 1979

 

Kommentar

Denna artikel trycktes första gången i nr 5/1991 av tidskriften Barn & Kultur som riktade sig framför allt till biblioteksfolk med inriktning mot litteratur för barn. Den trycktes också 1992 i "De läses än, M-Ö", Bibliotekstjänst Förlag, märkligt nog utan bilder! Vidare återfanns den översatt till danska i katalogen till den första stora utställningen med Ingrid Vang Nymans verk som ägde rum 2001 i Vejens Kunstmuseum på södra Jylland. Därefter har jag gjort smärre ändringar och kompletteringar.

Innehållet i artikeln grundar sig på vännen Leon Zetherströms samlingar av böcker och bilder, samtal med Ingrid Vang Nymans son Peder, hennes syster Helga samt med Astrid Lindgren och andra personer som var verksamma i förlagsvärlden vid den aktuella tiden.

Sedan dess förefaller intresset för Ingrid Vang Nyman ha ökat. 2003 ägde en utställning rum i Kungliga Biblioteket i Stockholm och samtidigt gavs en vacker volym ut som vidgar bilden av hennes konstnärskap, Lena Törnqvist & Sture Åkerström (red); Ingrid Vang Nyman. 2012 ställdes några originalbilder ut i Millesgården tillsammans med en utställning med uppbyggda lekmiljöer för barn hämtade från Pippi Långtrump.

2016 är det 100 år sedan Ingrid Vang Nyman föddes. Vejens Kunstmuseum uppmärksammar detta med en stor utställning och en praktfull volym på drygt 250 sidor, "Ingrid Van Nyman -Pippi fra Vejen" .

Rättigheterna till Ingrid Vang Nymans bilder ägs nu av Saltkråkan AB som ägs av Astrid Lindgrens efterlevande. Bilderna i artikeln är återgivna efter medgivande från Saltkråkan AB. Företaget kan nås via hemsidan www.saltkrakan.se

 

Gå till föregående sida!